herregud! imorse var det fint väder, då bokade vi en bil för att åka till det stora vattenfallet några mil bort. när vi skulle åka såg det självklart ut såhär:





men eftersom vi redan betalat var det bara att åka ändå. vattenfallet och områdena runt det har beskrivits som eden, paradiset på jorden med mentholgrönt vatten i flera nivåer. men pga regnet, såg det idag ut såhär (såklart..!) :





fastän det regnade och vattnet var kloakbrunt var det imponerande!





jag köpte en fin (typ..) rosa poncho



sen gick vi upp en bit på berget för att kunna se hela spektaklet uppifrån. stigen var brant, lerig och det rann vatten överallt..



när vi kämpat oss upp en bit i hala flipflops böjde sig Daniel ner.. och då bröt helvetet ut!! han såg blodiglar - en av mina värsta fobier!! (barndomstrauma mamma? haha) jag fick såklart panik med en gång!! och inte panik som i "bläää iglar är äckliga ta bort" utan panik som i jag-kastar-mig-ner-för-berget-hellre-än-att-va-kvar-här-panik!! såklart gick min flipflop sönder i min stress också!! men Daniel!! vilken räddare i nöden! han hjälpte mig ner hela vägen och gav mig även sin sko och gick barfota, han t.o.m. bar mig när jag blev helt fryst!! min hjälte :D



när vi kom ner från djungelklättringen kunde jag inte förstå varför jag skulle upp dit från första början?! så knäppt! jag vet ju att djungeln kryllar av iglar när det regnar! men jag försökte va lite djärv bara... det gick ju bra!! :( men Daniel (och ok, jag också) har fått sig några goda skratt nu i efterhand! "vilken stadstjej du är Ploy haha" ja! and i'm damn proud of it!! ;p